Glutationdropp – funktion, forskning och kostnad

Glutationdropp är intravenös tillförsel av glutation, ett ämne som kroppen själv bildar och använder i sitt antioxidantförsvar. Behandlingen erbjuds hos Frequency Plus i Uppsala och innebär att glutation tillförs direkt i blodbanan. Ämnets biologiska funktioner är väl kartlagda, men det vetenskapliga stödet för att glutationdropp förbättrar hälsan hos friska personer är begränsat. Kroppens behov av glutation ska därför skiljas från nyttan av att tillföra det intravenöst.

Vad är glutation?

Glutation är en tripeptid, en liten molekyl som består av tre aminosyror: glutamat, cystein och glycin. Det finns i nästan alla kroppens celler. Levern har en central roll i omsättningen, men ämnet är också viktigt i bland annat njurar, lungor och immunceller. Till skillnad från vitaminer som måste tillföras genom kosten kan glutation tillverkas inne i cellerna. Produktionen regleras av enzymer och påverkas bland annat av tillgången på byggstenar, särskilt cystein. Glutationnivåerna varierar mellan vävnader och kan förändras vid åldrande, sjukdom och olika belastningar. En sådan förändring visar dock inte i sig att glutationdropp behövs eller skulle vara till nytta.

Så verkar glutation i kroppens antioxidantförsvar

När cellerna omsätter näring bildas reaktiva syreföreningar. Dessa deltar i normal cellsignalering, men kan i överskott skada proteiner, fettämnen och DNA. Oxidativ stress uppstår när bildningen överstiger kroppens förmåga att hantera dem. Glutation hjälper enzymet glutationperoxidas att oskadliggöra väteperoxid och vissa andra peroxider. Då omvandlas reducerat glutation, GSH, till en oxiderad form, GSSG. Ett annat enzym återbildar GSH med hjälp av NADPH, en molekyl som överför elektroner. Glutation ingår alltså i ett återvinningssystem snarare än i ett fristående skydd. Mer antioxidant innebär inte automatiskt bättre hälsa, eftersom reaktiva syreföreningar också behövs för normala biologiska funktioner.

Glutation och kroppens nedbrytning av främmande ämnen

Glutation beskrivs ofta som ett ämne för ”avgiftning”. Den biologiska grunden är att enzymer, bland annat glutation-S-transferaser, kan koppla glutation till vissa reaktiva ämnen. Kopplingen kan underlätta fortsatt nedbrytning och utsöndring via galla eller urin. Detta är en del av kroppens normala hantering av vissa läkemedel, främmande ämnen och produkter från den egna ämnesomsättningen. Funktionen betyder däremot inte att glutationdropp har visats ge en allmän rening av kroppen. Det saknas robust stöd för sådana påståenden hos friska personer. Leverns och njurarnas arbete är komplext och kan inte beskrivas som beroende av en enda antioxidant.

Intravenöst glutation jämfört med oral tillförsel

Vid oral tillförsel passerar glutation mag-tarmkanalen, där det kan brytas ned. Upptaget och påverkan på kroppens glutationnivåer varierar med beredning, dos och behandlingstid. Vissa studier av orala tillskott har visat förändrade glutationnivåer, vilket gör påståendet att glutation inte alls kan tas upp via tarmen missvisande. Intravenös tillförsel kringgår mag-tarmkanalen och ger en direkt ökning i blodbanan. Därefter omsätts glutation snabbt. En högre koncentration i blodet innebär inte att motsvarande mängd når in i cellerna eller ger en varaktig effekt. Tillförselvägens tydliga fördel är att tarmens varierande upptag undviks, men någon överlägsen hälsoeffekt hos friska är inte fastställd.

Vad forskningen visar om glutationdropp

Glutation har studerats i flera medicinska sammanhang, men resultaten måste bedömas utifrån vilken patientgrupp, dos och tillförselväg som undersökts. Resultat från cellförsök, djurstudier eller orala tillskott kan inte direkt överföras till intravenös behandling av friska personer. För glutationdropp som allmän hälsofrämjande behandling saknas övertygande klinisk evidens för förbättrad energi, återhämtning eller immunfunktion. Små studier och kort uppföljning begränsar också kunskapen om långtidseffekter. En förändring av en markör för oxidativ stress är inte detsamma som en märkbar hälsovinst. För att fastställa nytta behövs välkontrollerade studier med relevanta utfall, exempelvis symtom, funktionsförmåga och livskvalitet.

Glutationdropp och påståenden om ljusare hud

Intresset för glutation och hudpigmentering bygger bland annat på att ämnet kan påverka processer kopplade till melanin, det pigment som ger huden färg. Den biologiska möjligheten är dock inte liktydig med en säker och effektiv behandling. Forskningen om glutation för huduppljusning är begränsad och omfattar olika tillförselvägar, vilket försvårar jämförelser. Det finns inte tillräckligt stöd för att rekommendera intravenöst glutation för detta ändamål. Eventuella förändringars storlek, varaktighet och långsiktiga säkerhet är otillräckligt klarlagda. Hudförändringar bör därför inte utlovas som ett resultat av glutationdropp.

Säkerhet och biverkningar vid glutationdropp

Att glutation förekommer naturligt i kroppen innebär inte att intravenös tillförsel är riskfri. Möjliga biverkningar omfattar illamående och överkänslighetsreaktioner; allvarliga allergiska reaktioner kan förekomma. Själva infarten medför dessutom risk för lokal irritation, inflammation i venen och infektion. Preparatets kvalitet, sterilitet och korrekt hantering är viktiga säkerhetsfaktorer. Kunskapen om upprepad användning under lång tid hos friska personer är begränsad. Graviditet, amning, nedsatt organfunktion, pågående sjukdom och läkemedelsbehandling kräver särskild försiktighet och medicinsk bedömning. Behandlingen passar inte alla och ersätter inte medicinsk utredning eller ordinerad behandling. Andningssvårigheter eller svullnad i ansikte eller svalg efter tillförsel kräver akut vård.

Behandling hos Frequency Plus i Uppsala och Stockholm

Hos Frequency Plus i Uppsala och Stockholm kostar glutationdropp 1 500 kr per behandling och behandlingstiden är 30–90 minuter. Varje behandling börjar med ett kostnadsfritt hälsosamtal där hälsotillstånd, läkemedel och möjliga risker gås igenom, eftersom behandlingen inte passar alla. Intravenös tillförsel ger glutation direkt i blodbanan utan att vara beroende av upptaget i tarmen. Denna egenskap ska samtidigt skiljas från dokumenterad klinisk nytta, eftersom förbättrad allmänhälsa hos friska personer inte är vetenskapligt fastställd.